Objectives and Key Results: Driving Focus, Alignment, and Engagement with OKRs

Aldrig hört talas om OKR eller flera års implementation i ryggen? Objectives and Key Results: Driving Focus, Alignment, and Engagement with OKRs har något att erbjuda oavsett förkunskaper.

Genom en grundlig genomgång av OKR som verktyg blandat med praktiska implementationstips har Paul och Ben lyckats få ihop en komplett guide som i rätt händer borde kunna guida hela vägen till en utrullning i en organisation.

Med mer förkunskaper i OKR finner man Paul och Bens ställningstagande till i vilken ordning OKR skall rullas ut i en organisation, deras fokus på att börja arbetet i vision/mission och en del intressanta diskussioner om hur man bäst arbetar med poängsättning av key results.

Båda författarna är själva konsulter som arbetar till vardags med att hjälpa företag att implementera OKR, något som dock tyvärr lyser med sin frånvaro i texten som gärna hade fått ha fler anekdoter och exempel på praktiska utmaningar. Istället har man tyvärr en tendens att falla in i teoretiserande och abstrakta diskussioner.

Mot slutet har man packat ihop ett antal intervjuer med organisationer som genomfört implementationer och en kort förklaring om att dessa blev så bra att man inte ville bryta upp dem och lägga in i resten av boken. Det ser tyvärr mer ut som tidsbrist då ‘intervjuerna’ är mallade svar på samma lista frågor och nog hade behövt avsevärd redigering för att komma till sin rätt.

Mission, Vision och OKR

Boken gör en rejäl avstickare i ett kapitel om vision och mission med handfasta tips på hur dessa sätts och utgör grunden för OKR. Diskussioner om OKR hamnar ofta där (vilket är en av deras absolut största styrka), utan en tydlig ide om vad man vill åstadkomma finns det ju inget att driva organisationen mot och då riskerar en OKR-implementation att skapa förvirring istället för fokus.

Det är en viktig fråga som behöver tas upp och utan dessa på plats är frågan om man ens ska ta sig an att göra en implementation. Den andra frågan är ju dock om inte vision och mission borde etableras i andra sammanhang och verkligen inte som en eftertanke i en OKR-implementation.

En bäring har konceptet dock i att ta fram en mission och vision på teamnivå vilket är ett intressant grepp och ligger OKR nära då dessa sedan vägleder teamets egna objectives och arbetet i hur man tar fram dessa i relation till företagets övergripande mål.

Horisontell och vertikal alignment av OKR

Ett av de svåraste koncepten att greppa inom OKR är hur det faktiska arbetet med att aligna en organisation går till, både uppifrån och ned, nedifrån och upp samt horisontellt.

Ben och Paul lägger ganska mycket fokus på detta vilket är tacksamt även om man nog inte lämnar boken med en glasklar bild av hur det ska gå till i en större organisation.

Deras bidrag är dock viktigt i att stensätta detta kring att OKR-sättning är en dialog och diskussion till skillnad från ett toppstyrt direktiv. Det innebär att OKR på företagsnivå sätts av ledningen, men att målen på teamnivå sätts av teamen för att sedan debatteras med ledningen för att säkerställa att det finns en tydlig alignment med organisationens övergripande mål.

Tidiga iterationer av OKR lutade gärna mer åt ett waterfall perspektiv där teamens mål sattes (eller togs direkt av) ledningens OKR (dvs att ett key result för organisationen omvandlades till ett objective för teamet). Idag är det en struktur som känns väldigt främmande och tar bort mycket av värdet i OKR i form av ökat engagemang i teamen.

Horisontell alignment då? Här nämner man ett par exempel på stora workshops med samtliga team (eller representanter i stora organisationer) med fokus på presentation av OKR-draft och sedan alignment-diskussioner i fritt format för att avrunda med slutversioner och tydligt etablerade beroenden. Denna del är inte helt övertygande och man hade gärna fått gå in mer i detalj på hur dessa beroenden hanteras i det löpande uppföjningsarbetet.

En svag rekommendation

Allt som allt finns här OKR från grunden, ett antal ställningstaganden med starka resonemang och ett axplock lärdomar från faktiska implementationer.

Ibland får man dock känslan av att sidantalet är för stort för denna typ av bok, sidorna fylls ut med långa anekdoter med svag koppling till resonemanget och man gör avstickare i områden som känns ihopslängda (som avsnittet om hur man skall upphandla ett systemstöd för OKR).

Man refererar i boken till Sun Tzus the Art of War som är extremt sparsmakad med ord men där varje mening har vikt och innehåll att analyseras hundratals år senare. Man hänvisar även till Mark Twains kända citat ‘Jag ville skriva ett kortare brev, men jag hade inte tid.’(*) för att understryka vikten av smarta objevtives.

Tyvärr gäller detta råd även för denna boken som gärna hade fått vara mer kärnfull eller istället broderat ut med mer kärnfulla exempel från Paul och Bens omfattande erfarenhet.